Skulptören, professor Yrjö Liipola (1881-1971) föddes i Koski i Åbo län. Hans föräldrar var rusthållaren Henrik Liipola och dennes maka Vilhelmiina, född Tilkanen. Yrjö Liipola studerade teckning och skulptur i Åbo Konstförenings Ritskola under åren 1899-1901. Han gjorde en studieresa till Florens och Rom. Efter hemkomsten arbetade han i sin hemateljé i Koski. I februari 1904 flyttade han till Ungern, varifrån han återvände till hemlandet först efter 30 år med sin gemål Mara, född de Foerster.
Liipola verkade som Finlands konsul i Ungern och efter att ha flyttat till hemlandet som Ungerns konsul i Finland. Liipola, som fullkomligt behärskade det ungerska språket, översatte flera verk till finska. Han började också sin litterära produktion. Aurinkoista Unkaria (Det soliga Ungern) utkom år 1934 och memoarverket Vaellusvuosiltani (Från mina vandringsår) år 1956.
I Ungern blev Liipola inom kort en uppskattad porträttskulptör och många av hans modeller tillhörde det dåtida Österrike-Ungerns aristokrat. Sammanlagt ungefär 100 porträtter tillkom under denna Ungernperiod.
Liipolas skulptur Vaaniskelija (Spanaren) väckte stor uppmärksamhet i utställningen i Budapest och gjorde den 25-årige konstnären internationellt känd. När Liipola bodde i Ungern, tog han framgångsrikt del i skulpturtävlingar i Finland. Många av sina vinnande förslag fick Liipola förverkliga och han bildhögg bl.a. Karelens uppkomst (Joensuu) och Skogens son (Viborg) samt åtskilliga hjälteminnesmärken.
Makarna Liipola flyttade till Finland år 1934 och lät bygga ett ateljéhem i Grankulla. Där bildhögg Liipola bl.a. Finlands frihetsstaty (Vasa), Minnesmärket över skeppsbrottet av ångbåten Kuru (Tammerfors), Arbetets staty (Lahtis), Greve Per Brahes staty (Kajana), President J. K. Paasikivis porträtt (Helsingsfors), skulpturen Diana (Helsingfors), Druvflickan (Helsingfors) samt flera hjälteminnesmärken över de stupade i andra världskriget. Ett av dem finns på Koski kyrkogård.
År 1952 beviljades Yrjö Liipola professorstitel.
Av hälsoskäl flyttade Liipolas år 1955 till Italien. Före avfärden donerade skulptören till sin hemkommun 153 skulpturer, som temporärt placerades i ett gammalt lånemagasin. År 1968 grundades Yrjö Liipolas Museistiftelse, som år 1970 lät bygga en konstmuseibyggnad planerad av arkitekt Eero Ponkala. Konstsamlingen består av cirka 200 skulpturer, av vilka de äldsta är från början av 1900-talet, och ett trettiotal teckningar. Utställda finns också konst och föremål som tillhörde professorsfamiljen.
Liipolas tillbringade sina sista tio levnadsår i Koski. Professor Liipola hann se det nya museet och var nöjd med både byggnaden och utställningen av sina verk anordnad av konstnären Martti Vainio.
Yrjö och Mara Liipola dog år 1971 och de begravdes i familjen Ali-Liipolas släktgrav på kyrkogården i Koski T.l.
Översättning: Matti Välimäki,FM